lagottokrullet

Vilken tur vi har haft med vädret.
När vi kom upp till Storforsen och ställde upp husvagnen flödade sol och värme över oss.
Vi fick plats nästan längst ner mot forsen, riktigt bra faktiskt.
Sen började uppsättning av förtält och då gick jag och min polare på en promenad runt campingen och kollade in var allt fanns samtidigt som Litzi fick tillfälle attspringa av sig lite.

Naturligtvis spanade vi efter dottern som bodde i någon av stugorna dock utan resultat.
När vi kom tillbaka var allt klart .
Förtältet på plats bordet monterat, stolarna framställda med tillhörande dynor och sist men inte minst den lilla blomkrukan med en margeurit i.

Det var som om vi inte hade gjort annat.
Det hör till saken att jag alltid brukar le ett litet snett leende åt alla som piffar till sina förtält med blommor och gardiner. Ja, gardiner hade vi inte.
Ännu.........

På lördag morgon plockar sambon fram tygstycken från en binge och se där nu kom gardinerna.
Jag dog!! Jag skrattade så jag skrek.

Vi packade picknickryggan tog stolar och knatade iväg upp till den gamla forsfåran där baletten "Trolltagen" visades.
I år har Mats Isaksson (koreograf) gjort en ny del om miljöförstöringen av vår jord och det är i den som dottern har dansat.



Här överväldigar smutsen Moder jord




Där är hon!

En stolt mamma har nästan bara ögon för barnet!
Det är en högst ovanlig upplevelse att sitta på klipprna och se denna sagobalett med forsen dånande i bakgrunden.



På väg tillbaka till campinglivet.



För Littzi var det lite jobbigt med forsens dån och hastighet, hon ville gärna springa på lite.
Vi gjorde det lätt för oss och bar henne där vattnet gick som snabbast.
Fånigt? ja, kanskemen vi var inte värst!

Vi mötte ett par med en liten vit lurvig sak som var tio månader och  hon  fick inte gå själv för att hon skulle bli törstig!
När jag berättade att det finns vatten överallt däruppe där hon kan dricka såg dom minst sagt skeptiska på mig och sa ingenting mer än hej då.




Litzi tar sig ett svalkande dopp i