Mitt hjärta gråter
Min kära vän har valt att lämna jordelivet.
Smärtan är ofantligt stor och frågorna många.
Det finns inte ord längre, jag är stum.
Jag försöker hålla det fruktansvärda ifrån mig och det går inte.
Sakta ,mycket sakta förstår jag att hon är borta och smärtan blir större för varje dag.
Bilder av henne glider genom mig, ord, skratt, förtroenden, sorg, leende, cyklar, båt, barn och kärlek.
Jag vill skrika kom tillbaka, jag bär dig över det svåra...
Jag tänker på hennes barn och man..........
Jag tänker på mina barn och man.......
Svårt , mycket svårt.
Mitt hjärta gråter ....................................
Det är alltid svårt att förstå att någon väljer att lämna livet... Finns alltid så mycket kvar...Monkan, jag vet hur det känns, frågorna är många och det känns så tungt! Tänker på dej och skickar många många kramar!!!
Att själv välja sin bortgång är så ... tragiskt. Tragiskt för att den som gör det inte ser någon annan utväg - och tragiskt för de efterlevande, för familj och vänner som alltid frågar sig vad de kunnat gjort...
Kram Monkan!
Visst är det tragiskt! Men iblnad så är väl det kanske den enda utvägen för just den personen, i just denna stunden och inget man kunnat sagt eller gjort hade kunnat ändra på detta. Man kan bara hoppas att hon fått ett lugn nu i sin själ och kan se till de sina från den "platsen" hon valt....
Sänder dig och även familjen som drabbats "varma tankar"
Tessan